Munnen, svalget och matstrupen

Det första steget för kroppen är att du sätter mat i munnen. Redan i munnen börjar något hända med maten du äter.

När du sätter maten i munnen och börjar tugga börjar du mekaniskt bearbeta maten. Du delar den i mindre bitar med hjälp av tänderna. Dessutom triggas dina spottkörtlar när du får in mat i munnen. Kommer du ihåg vad som hände när du satte en bit knäckebröd på tungan? Plötsligt började det vattnas i munnen, du fick en massiv salivproduktion. I dina kinder och under din tunga ligger körtlar som har till uppgift att producera saliv. I saliven finns ett enzym, amylas vars uppgift är att börja bryta ner kolhydrater. Knäckebrödet bestod mest av kolhydrater, så enzymet i saliven börjar direkt bryta ner kolhydraterna och brödet blir mjukare. Amylas har dock ingen effekt på andra delar av födan, endast kolhydraterna angrips.

Saliven har dessutom en annan uppgift, att skydda dina tänder mot bakterieangrepp och mot sockret du äter som fräter på tändernas emalj.

Nästa steg är att svälja. När maten pressas bakåt i munnen pressar den upp mjuka gommen så att den täpper till hålet upp till näshålan. Det finns nämligen en öppning mellan munnen och näsan, den du kanske upplevt när du försökt dricka, men skrattat så mycket att Colan kommit ut genom näsan istället. När maten trycks bakåt i munnen triggar den också en så kallad sväljreflex som öppnar passagen till matstrupen. Detta innebär förutom gommen också att struplocket böjs för att täppa till luftstrupen. Vi vill ju att maten ska åka ner i matstrupen ner till magsäcken, inte ner i luftstrupen och landa i lungorna.

Matstupen är uppbygd av glatt muskulatur som långsamt för ner maten mot magsäcken. Kommer du ihåg hur det kändes att svälja när du låg upp och ner? Musklerna pressar maten mot magsäcken, men det går bättre om också gravitationen får hjälpa till. Man kan dock svälja både liggande och upp och ner, tack vare musklerna.