Näringskedjor
Alla levande organismer behöver energi. De organismer som kan fotosyntetisera kan direkt omvandla solens ljusenergi till socker. Socker är en energiform som organismerna kan använda sig av. Men kan man inte fotosyntetisera så måste man få i sig energi på något annat sätt. Detta gör organismerna genom att äta andra organismer.
Ni har tidigare hört om växtätare och köttätare, nu skall vi prata om konsumenter och producenter. En producent är en organism som kan fotosyntetisera. Det kan vara en växt, en alg eller en cyanobakterie. Det här är alltså organismer som själv producerar näring, med hjälp av solens ljus.
En konsument är en organism som äter andra organismer för att överleva. Om vi tänker oss ett blad från en björk. Bladet är producent. Bladet äts upp av en mask i trädet. Masken är då en konsument, som äter någon annan för att överleva. I trädet sitter också en fågel, som fångar in masken och äter upp den. Fågeln är också konsument, för också den äter någon annan. Under trädet sitter en katt, som i ett obevakat ögonblick får tag i fågeln och äter upp den. Också katten är här en konsument.
Nu har vi skapat en så kallad näringskedja. En näringskedja innehåller alltid en producent och sedan en följd av konsumenter som alla utnyttjar den energi som producenten ger dem.
Här ser du ett exempel på en näringskedja. Ett grässtrå fotosyntetiserar, den är alltså producent. Gäshoppan äter gräset, och är en förstahandskonsument. Gräshoppan blir i sin tur uppäten av en mus, och musen är då en andrahandskonsument. Sist i näringskedjan har vi en uggla. Ugglan har inga naturliga fiender, så om inte ugglan råkar ut för en olycka är den slutet av näringskedjan. Ugglan kallas då för toppkonsument.
När man ritar en näringskedja ritar man pilar mellan organismerna. Man ritar pilarna i energins riktning, alltså så som näringen flödar. Gräsets energi går till gräshoppan. Den energi som finns lagrad i gräshoppan kommer musen till godo när musen äter upp den och till sist får ugglan musens energi när ugglan äter upp musen.
I naturen finns det sällan så här raka kedjor, näringen flödar ofta i många riktningar eftersom det inte bara är ugglor som äter möss utan också andra djur. När många näringkedjor binds ihop kallas det för en näringsväv.
3. I bilden på näringsväven, vilka organismer är konsumenter och vilka av dem är toppkonsumenter?
4. Vilken näringskedja är omöjlig?
a) blad --> bladlus --> myra --> blåmes
b) nektar --> fjäril --> svala --> örn
c) krill --> plankton --> blåval
d) grankotte --> ekorre --> katt
5. Vad är en toppkonsument? Varför kallas de så?
6. Varför behöver vi nedbrytare?
Ni har tidigare hört om växtätare och köttätare, nu skall vi prata om konsumenter och producenter. En producent är en organism som kan fotosyntetisera. Det kan vara en växt, en alg eller en cyanobakterie. Det här är alltså organismer som själv producerar näring, med hjälp av solens ljus.
En konsument är en organism som äter andra organismer för att överleva. Om vi tänker oss ett blad från en björk. Bladet är producent. Bladet äts upp av en mask i trädet. Masken är då en konsument, som äter någon annan för att överleva. I trädet sitter också en fågel, som fångar in masken och äter upp den. Fågeln är också konsument, för också den äter någon annan. Under trädet sitter en katt, som i ett obevakat ögonblick får tag i fågeln och äter upp den. Också katten är här en konsument.
Nu har vi skapat en så kallad näringskedja. En näringskedja innehåller alltid en producent och sedan en följd av konsumenter som alla utnyttjar den energi som producenten ger dem.
Här ser du ett exempel på en näringskedja. Ett grässtrå fotosyntetiserar, den är alltså producent. Gäshoppan äter gräset, och är en förstahandskonsument. Gräshoppan blir i sin tur uppäten av en mus, och musen är då en andrahandskonsument. Sist i näringskedjan har vi en uggla. Ugglan har inga naturliga fiender, så om inte ugglan råkar ut för en olycka är den slutet av näringskedjan. Ugglan kallas då för toppkonsument.
När man ritar en näringskedja ritar man pilar mellan organismerna. Man ritar pilarna i energins riktning, alltså så som näringen flödar. Gräsets energi går till gräshoppan. Den energi som finns lagrad i gräshoppan kommer musen till godo när musen äter upp den och till sist får ugglan musens energi när ugglan äter upp musen.
I naturen finns det sällan så här raka kedjor, näringen flödar ofta i många riktningar eftersom det inte bara är ugglor som äter möss utan också andra djur. När många näringkedjor binds ihop kallas det för en näringsväv.
All den näring som till slut hamnar i toppkonsumenten måste sedan återgå till naturen, för annars kan inte näringsämnena återgå till producenterna som ju startar hela kedjan. Så till slut, i slutet av kedjan, måste vi ha så kallade nedbrytare. Nedbrytarna är ofta insekter, svampar eller bakterier, och deras uppgift är att bryta ner den döda toppkonsumenten och återbörda näringsämnena till jorden. På detta sätt får alla näringsämnen återgå till jorden så att de kan starta ett nytt kretslopp, och komma nya organismer till godo.
Uppgifter:
1. Varför kallas vissa organismer för producenter?
2. Vilka av följande är producenter?
a) spindel
b) mossa
c) snok
d) grönalg
e) daggmask
3. I bilden på näringsväven, vilka organismer är konsumenter och vilka av dem är toppkonsumenter?
4. Vilken näringskedja är omöjlig?
a) blad --> bladlus --> myra --> blåmes
b) nektar --> fjäril --> svala --> örn
c) krill --> plankton --> blåval
d) grankotte --> ekorre --> katt
5. Vad är en toppkonsument? Varför kallas de så?
6. Varför behöver vi nedbrytare?
Kommentarer
Skicka en kommentar