Magsäcken och tarmarna

När maten du svalt når din magsäck börjar det hända saker igen. Kolhydraterna började ju brytas ner redan i munnen av enzymet amylas. Ett enzym är en molekyl som bryter ner en annan, den fungerar som en molekylär sax helt enkelt, och klipper i byggstenarna i födan. Varje sax är specialprogrammerad för just sina molekyler.

I magsäcken blandas maten med så kallad magsaft. Denna magsaft består av vatten, saltsyra (HCl) och mer enzymer. Denna gång har enzymet en annan uppgift, att bryta ner proteiner. Enzymet heter pepsin och kan bara fungera i den sura miljö som finns i magsäcken tack vare saltsyran. Magsäcken tillverkar många liter magsaft per dag, och det räcker med att du tänker på mat för att magsäcken ska börja producera magsaft som förbereder magsäcken på att mat ska komma ner.

Magsaften fungerar också som skydd för magsäcken. Det låga pH:t tar också död på många bakterier och virus som kommer ner i magsäcken. För att inte syran ska fräta på magsäckens väggar producerar också magsäcken ett slem som skyddar väggarna.

Magsäcken rymmer ca 1 - 1,5 liter och det tar ungefär 4 h för en måltid att passera magsäcken. Därefter åker maten ut i tunntarmen. Den första delen kallas för tolvfingertarmen, eftersom den är ungefär 12 fingrar bred. Här finns gångar från andra organ, bukspottkörteln och gallblåsan, som tillför ämnen som ska hjälpa tarmen. De här organen får du läsa om i nästa inlägg. Hela tunntarmen är ca 6 meter lång och ligger samlade kring din navel.

stomach = magsäck
small intestine = tunntarm
large intestine = tjocktarm
rectum = ändtarm

Tunntarmen är uppbygd av glatta muskler och blodkärl. Musklerna behövs för att föra framåt maten genom tarmarna, blodkärlen behövs för att transportera iväg allt tarmarna suger upp. Det är nämligen i tunntarmen som kolhydrater, proteiner och fetter sugs upp så att kroppen kan använda dem. Dessutom är det här vitaminer, mineraler och spårämnen tas upp. Blodkärlen transporterar sedan iväg näringen till de celler som behöver den. Också en del av vattnet sugs upp. Tunntarmen har en veckad yta, så kallade tarmveck. Varje tarmveck är dessutom också det veckat, i små fingerliknande veck som kallas för tarmludd. Tarmen är så här veckad för att få en så stor yta som möjligt så att så mycket som möjligt ska kunna sugas upp genom cellväggarna. Skulle man veckla ut alla veck i tarmen skulle det bilda en yta stor som en tennisplan. 

När maten transporterats genom tunntarmen övergår den till tjocktarmen. Precis när tunntarmen blir tjocktarm finns det en del som kallas för blindtarm. Blindtarmen tar ett litet bihang (en liten svans) som egentligen inte gör något nytta (enligt modern forskning kan den eventuellt ha några uppgifter, men man kan leva utan den). Detta bihang kan bli inflammerat och ge det vi kallar blindtarmsinflammation. Då måste man operera bort bihanget, men själva blindtarmen får du behålla. I tjocktarmen sugs vatten och salter upp. Här sugs inte längre näringsämnen upp, endast vatten och mineraler. Om tjocktarmen inte fungerar som den ska får du diarré, eftersom vattnet då finns kvar i avföringen. 

När tjocktarmen tar slut, efter ca 1 meter, övergår den i ändtarmen. Ändtarmen är de sista 15 cm av tarmen, och den slutar i anus (= ändtarmsöppningen). När ändtarmen är full skickas en signal till hjärnan att tarmen behöver tömmas, du behöver bajsa. Det som nu finns kvar är fibrer tarmen inte kan bearbeta, en aning vatten, döda bakterier och döda celler från tarmen. Färgen avföringen får kommer från gallan som du kommer att läsa om i nästa inlägg.