Immunförsvaret

Vår kropp stöter varje dag på hot utifrån. För att försvara sig har kroppen en egen armé, vårt immunförsvar. Vi delar in immunförsvaret i tre huvudkategorier:

Den yttre försvarslinjen - första försvarslinjen

Huden täcker hela din kropp. Också inuti oss, i matsmältningskanal och lungor, finns det ett lager slemhinna som fungerar som en första barriär mot eventuella inkräktare. Bakterier, smuts och virus måste ta sig igenom denna mur innan de kan få fäste i kroppen. Huden kallas också för den första försvarslinjen. Till denna kategori räknas också olika former av sekret, som tårar, svett, magsaft och saliv. Vätskor som har till uppgift att mota bort eller döda främmande partiklar.


Den andra försvarslinjen - inflammation

Inflammation är ett tillstånd som uppkommer när kroppen bekämpar en skada av något slag. När vävnad skadas (ex. skärsår, brännsår av solen, bakterier eller virus) signalerar den att något behöver läkas. Då svullnar vävnaden och blodflödet ökar, för att föra fram vita blodkroppar som ska hjälpa kroppen med läkningen. Dessutom gör svullnaden att vävnaden blir röd, stel, styv och smärtat, så att du ska hålla den stilla. Vävnaden signalerar också att något är fel med smärta. Dessa signalmolekyler rör sig i hela kroppen och kan ibland också resultera i feber om de når hjärnans temperaturcentrum.

Om någon inkräktare finns i kroppen behövs de vita blodkropparna. I ett sår med inflammation kan det ibland bildas var, en vit- eller gulaktig smet som läcker ur såret. Detta var består av döda vita blodkroppar, döda inkräktare (virus eller bakterier) och död vävnad. Själva varet är alltså inte ett dåligt tecken, det är ett tecken på att vita blodkropparna jobbar.


Den tredje försvarslinjen - immunförsvaret

När väl en okänd inkräktare tagit sig in i kroppen är det immunförsvarets uppgift att se till att inkräktaren hittas och dödas. Detta uppdrag sköts av de vita blodkropparna. Det finns många olika sorter, och huvudgrupperna kallas för granulocyter, lymfocyter och monocyter.

Granulocyterna = ätarceller och består av många olika sorters celler som alla har uppgiften att "äta upp" främmande celler i kroppen. De patrullerar i blodet, men kan också ta sig ut från blodet och in i vävnad, om vävnaden skulle bli infekterad av ex. ett virus. Granulocyterna deltar också i allergiska reaktioner genom att skapa ämnet histamin som ger oss snuva och rinnande ögon. I videon kan ni se en ätarcell som jagar främmande bakterier i kroppen.

Lymfocyter = minnesceller och mördarceller är även det en stor grupp celler, med flera underkategorier. Cellerna bildas i benmärgen och mognar sedan i mjälten och thymus. En speciell sorts celler omvandlas till så kallade mördarceller när de kommer i kontakt med främmande organismer. De kan sedan ta livet av inkräktaren. Några av dessa blir sedan kvar i blodet som minnesceller, som kommer ihåg hur inkräktaren såg ut till nästa gång.

En annan grupp av lymfocyter ansvarar för att skapa ett "bibliotek" med information om alla inkräktare immunförsvaret stöter på. Dessa celler skapar en antikropp när de möter på en ny inkräktare. Denna antikropp fungerar som en identifikationssignal för kroppen. När en antikropp i vårt blod möter en antigen (partikel/ämne som kroppen reagerar på) aktiveras antikroppen och börjar signalera fara. Antigener är ämnen som signalerar huruvida ämnet är kroppens eget eller något främmande. En specifik antigen passar i en specifik antikropp, och detta aktiverar övriga vita blodkroppar.

Monocyter = letarceller är den sista kategorin. Monocyterna åker runt i blodet och har många olika uppgifter. Om de stöter på fara äter de upp denna fara, dessa är alltså också en sorts ätarceller. Men de tar även hand om rengöring i kroppen, de är en sorts städpatrull. De äter också döda celler eller felaktiga celler som kroppen bör bli av med.



Antikroppar - både bra och dåliga

Att vi har specifika antikroppar i vårt blod, flaggor som ska reagera på främmande antigen, kan vara både bra och dåligt för oss. Antikropparna finns för att vi snabbt ska kunna reagera och mobilisera ett försvar på sådant vi redan sett och känner till.

Ibland går det dock fel. Vår kropp kan skapa antikroppar också för ämnen som egentligen inte är farliga, ex. nötter. Detta är vad som händer när vi utvecklar en allergi. Då har kroppen skapat antikroppar för antigen som finns i nötter, trots att nötter egentligen inte är farliga för oss människor. Men då reagerar vår kropp med en fullskalig reaktion på en nöt, och du svullnar, får ökat blodflöde och en inflammation startar. Detta kan vara riktigt farligt om inflammationen blir kraftig.

En annan gång antikroppar och antigen kan skapa problem för oss är när vi pratar Blodgrupper. På varje röd blodkropp sitter det markörer, antigen, som berättar för kroppen att cellen tillhör den. Beroende på vilken sorts antigen som sitter där får man olika blodgrupper. Det vanligaste systemet för blodgrupper kallas AB0-systemet (ABnoll).

Detta blir ett problem om vi ska donera blod åt någon annan, eftersom vi inte kan kombinera blod med "fel" sorts antigener på sina röda blodceller. Om jag du ex. är grupp A har jag A-antigener på mina celler. Om jag då donerar blod så kan jag inte ge detta blod åt någon med typ B eller 0, eftersom  deras blodplasma innehåller antikroppar mot de A-antigenerna som finns på mina celler. Då skapas en immunreaktion, och blodet klumpar ihop sig.

Alla antikroppar är inte dåliga. Vi utnyttjar detta när vi ger vaccin. När man vaccinerar sprutar man in ett dött eller kraftigt försvagat virus i kroppen. Då kommer immunförsvaret att reagera, men det blir en lätt match eftersom viruset oftast är dött från början. Men efter varje reaktion immunförsvaret har så skapar minnescellerna antikroppar som stannar i blodet. Nästa gång samma virus kommer in i kroppen har immunförsvaret en stor fördel genom att det känner igen viruset, och då kan det angripa direkt. På så sätt hindrar vi att viruset får fäste i kroppen, vårt försvar blir för effektivt. På detta sätt kan vi skydda oss mot rent livsfarliga sjukdomar som förr skördade tusentals liv årligen. 

Men alla kan inte vaccinera sig. Gamla människor, nyfödda spädbarn eller kroniskt sjuka personer kan ha ett så försvagat immunförsvar att de inte ens klarar en försvagad form av ett riktigt farligt virus. Då bör alla i omgivningen vara vaccinerade, för att hindra att viruset sprids. Detta kallas för flockimmunitet och innebär att om hela "flocken" (ex. Sveriges befolkning) är vaccinerade mot en sjukdom så minskar även risken för de som inte kan skydda sig själv. Därför bör vi fortsätta vaccinera oss, även om sjukdomarna nästan har försvunnit.