DNA - och fosterdiagnostik

DNA-diagnostik

DNA-diagnostik innebär att man tittar igenom en persons gener för att se huruvida generna bär på något anlag för en allvarlig sjukdom. Den moderna DNA-diagnostiken är relativt noggrann och man kan ta reda på om man har anlag för en uppsjö av genetiska sjukdomar. Men man ska komma ihåg att en gen inte nödvändigtvis innebär att sjukdomen någonsin kommer att visa sig, så vetskapen om genen har både positiva och negativa aspekter.

Man kan också undersöka om man är anlagsbärare, alltså om man bär på en osynlig, recessiv gen som man kan riskera föra vidare till sina barn. Detta görs om det finns en allvarlig sjukdom i släkten som kan riskera komma fram i vidare generationer.

Det finns nu för tiden enkla DNA-test som man kan beställa hem med posten för att testa sig för några vanliga sjukdomar, eller om man vill utföra ett faderskapstest. Testerna man kan beställa hem är dock ofta osäkra och rekommenderas inte om man vill vara helt säker på resultatet.

En polymeraskedjereaktion ritar upp så kallade band vid varje DNA-fragment. Ett barn (Ch) borde ha band som hittas hos antingen mamma eller pappa. Vilken av de potentiella papporna är troligtvis barnets far?

Fosterdiagnostik 

Med DNA-teknik kan man undersöka både kromosomer och rena gensekvenser. Just kromosomer undersöks ofta på foster, speciellt om det finns en hög risk för att något inte ser ut som det ska (ex. den blivande mamman är över 40 år). Alla gravida kvinnor i Sverige erbjuds undersökningar för att kolla fostret innan födseln, men man måste inte utföra undersökningarna. Nästan alla blivande mammor genomgår en ultraljudsundersökning då man tittar på fostrets rörelser och kroppsdelarnas proportion. Man kan också ta ett blodprov från mamman eller ett prov från fostervattnet i livmodern för att undersöka sannolikheten för vissa sjukdomar.

I vissa speciella fall, för extremt svåra genetiska sjukdomar, tillåts en fosterdiagnostik innan fostret förs in i livmodern, alltså vid assisterade befruktningar. Då befruktas ägget utanför kroppen, och den befruktade äggcellen undersöks så att man kan välja ett foster som inte fått den ovanliga sjukdomen.


Diskussionsuppgifter

1. Om du skulle kunna ta reda på huruvida du hade genen för Alzheimers (en demenssjukdom), skulle du vilja veta? Hur skulle kunskapen kunna påverka dig?

2. Tänk om man i framtiden kommer att undersöka alla foster innan de får börja växa i livmodern. Hur ska man bestämma vilka genetiska avvikelser som får leva och vilka som inte får? Vem ska bestämma detta?

3. Föregående fråga är aktuell också i dagens läge, då exempelvis föräldrar till barn som misstänks ha Downs syndrom (trisomi 21) kan välja huruvida de vill abortera fostret eller låta graviditeten fortgå. Föräldrarna får då ett stort ansvar, vad tänker ni om det?


4. Vad händer om vi tappar kontrollen över genmanipulation och människor börjar ”förbättra” sig själva, eller sina framtida barn?

5. Kan man öka intellekt med genmanipulering? I så fall, varför skapar vi inte bara extremt smarta människor som kan lösa världens alla problem?

6. Med allt vi pratat om i minnet, vad anser ni vara gränsen för oetisk användning av genmanipulation?

Kommentarer

Populära inlägg